I mitt arbete som terapeut möter jag ofta personer som har perfektioniska tankar. Vad är det för fel med det kanske du tänker. Forskning visar på att perfektionistiska tankar kan leda till depression och ångest och även utmattning. Även uppskjutandeproblematik är något som bland annat kan härledas till perfektionism.
Att vilja förbättra sina prestationer eller uppnå nya mål är inte detsamma som perfektionism. Tvärtom är viljan att vilja uppnå mål det som gör att vi lyckas.
Perfektionism innebär att man har orimliga och orealistiska krav på sig och sin omgivning samt att man ständigt strävar efter ouppnåeliga mål. Ofta förknippas det med krav som är så höga så att de inverkar negativt på prestationen.
Man pratar om tre olika former av perfektionism.
Självorienterad perfektionism som innebär att man ställer orealistiska och orimliga krav på sig själv. Kraven är ofta förknippade med självkritik och en oförmåga att acceptera egna fel och brister. När självorienterade perfektionister tycker sig ha misslyckats med något eller drabbas av svårigheter kan det leda till depressioner.
Omgivningsorienterad perfektionism innebär att man ställer orealistiska krav på andra. Den omgivningsorienterade perfektionismen har ofta svårt att delegera av rädsla för att bli besviken över att saker inte har gjorts på ett perfekt sätt. Denna typ av perfektionism kan leda till överdriven ilska, relationssvårigheter eller andra problem kopplat till de höga förväntningarna på andra människor.
Socialt orienterad perfektionism innebär att man tror att andra har förväntningar som är omöjliga att uppfylla där man tror att man måste uppfylla dessa förväntningar för att bli accepterad. Man tror således att andra ställer orimligt höga krav på en själv. Denna typ av perfektionism kan leda till ilska som ofta är riktad mot de personer som man upplever ställer orealistiska krav, nedstämdhet om man inte klarar att uppfylla kraven eller social ångest av rädsla för att bli negativt bedömd av andra.
Maria Axelsson, KBT-terapeut